Vem är Penilla?

Personligt

IMG_1136_SMALLJag tycker att bildspelet och den andra informationen här visar ganska väl på vem jag är – både som person, i min profession och som politiker, men kanske det finns mera okända sidor också. Jag är en stor älskare av talesätt och ordspråk av alla de slag och humoristiska händelser. (Kanske en del av mitt värmländska arv?) Likaså goda berättelser, och strofer från dikter eller sånger. Tv-programmet ”Dobidoo” tycker förmodligen min familj att jag borde vara med i, då jag alltid hittar sångverser som passar in på det mesta! Frågespel är favoritsysselsättningen tillsammans med familjen.

Många upplever mig säkert som målmedveten (envis, eller på värmländska ”egen”) och det är jag. Men få vet säkert varför jag är sådan. Allas personligheter formas av arv och miljö, och de upplevelser som gör mest intryck i våra liv.

Jag har många gånger haft stor nytta av min målmedvetenhet och envishet, speciellt under fyra perioder i mitt liv – och som lärt mig vilka som är vänner att lita på i vått och torrt.

1991-92 gick jag igenom en tuff period med Non-Hodgkins lymfom (tumörer i lymfkörtlarna). På grund av allergi tålde jag inte alla cellgifter och ej heller medicinen mot illamående. Mina barn var då endast ett år och fyra år.

Knappt två år efter det råkade jag ut för att en öroninflammation spred sig till hjärnan och blev en svår hjärnhinneinflammation. Efter närmare två veckor i koma på Lunds Universitetssjukhus vaknade jag upp med hela ena sidan förlamad och med försämrad hörsel på ena örat. Med en intensiv träning och en enorm viljeansträngning kunde jag gå hjälpligt och lyfta lätta saker efter en vecka. En arbetskamrat på Kristdemokraternas partikansli i Stockholm, där jag då jobbade som utbildningsansvarig, hade skickat ner ett foto på mina barn som stod nära sängen på sjukhuset. Genom att se på dem, visste jag återigen att jag hade det bästa i världen att kämpa för.

Våren 2007 drabbades jag av akut hjärtsvikt. Inom loppet av ett par veckor konstaterades att mitt hjärta var dåligt, att jag behövde transplanteras och att det fanns ett hjärta att tillgå. Den 1 april 2007 genomfördes operationen! Stödet från familj och vänner var ovärderligt under dessa dagar och de månader som följde.

Likaså under våren 2009 när jag hastigt fick opereras för bröstcancer, och efterkommande behandling. Att få ett telefonsamtal, sms, mail eller ett kort med posten betyder oerhört mycket!

Självklart har dessa händelser och svåra perioder satt djupa spår i mig. Jag ger inte upp. Inte när det finns saker jag tror på. Och en av de sakerna är tron på behovet av kristna värderingar i samhället. Att den kristdemokratiska ideologin med personalismen skulle få ett genomslag i det svenska folkets tänkande.

En vers jag vill skicka med Dig som läser det här är från sången”Vågorna”av Uno Svenningson:

”Jag tänker tillbaka – på alla stunder jag haft, vid Mästarens sida, i närhet av vänner, på allt som har gjort mig till den jag är.

Jag är aldrig ensam, aldrig utan kraft. Med solen i ryggen och vindar som viskar, är jag en del av alla livets färger.”

När livet känns tungt och ingen verkar vara på ens sida, vet jag att jag inte går ensam. Gud bär mig – faktiskt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>