Donation och transplantation

Penilla i T-shirt med texten "Your heart elongs to me"I mitten av mars 2007 ändrades mitt liv ganska dramatiskt. Jag åkte till jourcentralen en söndagkväll med andningssvårigheter, tyckte det var jobbigt att andas, och trodde kanske att det var en lunginflammation eller liknande. Det visade sig att jag hade akut hjärtsvikt och två veckor senare genomgick jag en hjärttransplantation.

Hade någon sagt till mig innan, att jag hade hjärtfel, så hade jag inte trott det. Jag hade inte ont, mådde inte dåligt, var mest allmänt trött efter en influensa några veckor tidigare. Hade någon sagt till mig dessutom att jag skulle få byta hjärta, hade det varit ännu mer osannolikt!

Jag har fått en del frågor om hur det känns med ett nytt hjärta, om det känns någon skillnad mot det gamla egna hjärtat. Och det gör det på ett sätt — det klappar hårdare. Eller rättare sagt; det gamla var så dåligt att jag inte kände det. Men – för att vara lite ironisk — kanske det är många som har det så, utan att ha en hjärtsjukdom?

Hjärtat är symbol för mycket, ett känslocentrum. Man pratar mycket om människors godhet genom att till exempel säga att han eller hon har ett gott hjärta, eller att det hjärtat klappar minsann för andra osv. och det behövs många, många som lyssnar till sitt hjärta, som dansbandet Friends sjöng om för några år sedan, för att dels kunna komma till sin egen rätt, men även för att kunna vara till hjälp för andra.

Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader ersättas av friska från en annan människa. Numera går det att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga och bukspottkörtel. Det går även att transplantera vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad.

En förutsättning för transplantation är att det finns människor som vill donera sina organ och vävnader efter sin död.

Donationsrådet har en hemsida där man propagerar för detta med att i tid berätta för sina nära och kära om man kan tänka sig att donera sina organ när man dör. Detta kanske man helst inte vill prata om överhuvudtaget, men faktum är väl att ingen skulle tacka nej till att gå igenom en transplantation om alternativet är döden? Och då måste det finnas organ att tillgå. Jag tänker på artisten Timbuktu som sjunger Alla vill till himlen, men ingen vill ju dö.

Och så är det nog; alla vill bli hjälpta men hur ska det gå till? Gå gärna in på hemsidan www.donationsradet.se så får du veta mera om det, och hur DU kan anmäla dig till donationsregistret. Ett tips är också att köpa ett snyggt smycke eller en tröja av Pamela Lindgren (som du ser på fotot över). Vinsten från Recycle Me-projektet går till stiftelsen Professor Lars-Erik Gelins Minnesfond som stödjer forskning och utveckling inom transplantationsområdet.

Här ett foto från den utställning som Pamela Lindgren och hennes företag Recycle me gjorde med ett antal personer som antingen genomgått en egen transplantation, eller jobbar för organdonapamelalindgren_fotoutsttion.

Jag har i samarbete med Hjärt-Lungfonden, Studieförbundet Vuxenskolan i Västsverige och Donationsrådet, gjort en utställning om kopplingen mellan donation och transplantation, Hjärta, smärta och hur död kan bli liv. Jag är också ute och håller föredrag om min upplevelse av att ha fått ett nytt hjärta och hur det fungerar att vara transplanterad; med rubriken Leva tills man dör – och vice versa.

Välkommen att höra av er till mig via kontaktformuläret om det finns intresse av ett föredrag.

Ett varmt tack riktas också till Skylt & Text 4Sign i Trollhättan samt Returdesign i Stockholm som förtjänstfullt hjälpte till att förverkliga min idé om utställningen!

Pumphusets utsällningslokal där Penillas utställning hade premiär.

Utställningen inuti pumphuset

Åhörarplatser i pumphuset.

Ljusfigurer med sammankopplade hjärtan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>