Sociala frågor & vård

Många kommuner och landsting jobbar bättre tillsammans än någonsin. Ändå händer det att människor hamnar mellan stolarna. De sociala frågorna och det som rör vården för en person måste ses i ett helhetsperspektiv. När det sociala skyddsnätet brister på grund av skilsmässa, anhörigs död, inget jobb – inga pengar, sjukdom eller funktionsnedsättningar, då måste samhällets resurser samordnas på bästa sätt.

  • Vården för äldre måste utvecklas mellan primärvården och hemsjukvården.
  • Psykiatrin behöver uppvärderas så fler utbildar sig till psykiater och sjuksköterskor med psykiatrisk kompetens.
  • En bättre övergång mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Det är ohållbart att kontakten för en ungdom bryts och måste ställa sig i kö som ny patient bara för att han eller hon fyllt 18 år.
  • Fler mötesplatser för sjukskrivna, arbetslösa med flera i behov av gemenskap och sysselsättning. Frivilligcentraler i samarbete med lokala föreningar och företag, liksom större resurser till Samordningsförbunden som har bra verksamheter för personer som står långt från ordinarie arbetsmarknad.
  • Fler alternativ inom äldreomsorgen, både med mat och boendeformer.
  • Boende måste tillförsäkras dem i god tid som varit på institution. Socialförvaltningen i hemkommunerna måste samarbeta bättre med institutionerna så planer upprättas och löften hålls till dem det gäller.
  • Donationslagens intentioner behöver tydliggöras så fler personer ansluter sig till donationsregistret eller att det anses självklart att vara donator, men också att fler organ och vävnader tas tillvara.
  • Likaväl som partiet arbetar mot det höga antalet aborter i landet med hänvisning till att det ofödda livet skall värnas, ska det liv som en gång fötts inte släckas genom beräknande åtgärder. Nej till dödshjälp och läkarassisterade självmord.
  • Mycket handlar idag om prioriteringar; och att de som har det största behovet av hälso-och sjukvård borde ges företräde till vården. Det borde uttalas tydligt kring de olika prioriteringar som vårdens aktörer möter mer och mer, att det inte endast handlar om teknik, läkemedel och behandlingar – det handlar om att överhuvudtaget komma till vården, att få en plats och att dessutom få en vård som är någorlunda lika över landet. Kanske Landstingen behöver tas bort, eller åtminstone minska i antal, för att vården ska bli mer jämlik för alla, oavsett sjukdom och behov av behandlingar?
  • Likadant för dem som lever i ofrivillig barnlöshet och behöver assisterad befruktning är det idag beroende på var i landet man bor, hur många IVF-försök man får hjälp med av landstinget/regionen. Det borde finnas en central riktlinje, så att alla par får samma antal IVF-försök oavsett bostadsort.
  • Självklart måste socialförsäkringssystemet också synkas bättre med verkligheten. Det är okay att personer med kroniska sjukdomar / tillstånd prövas men då måste det gå att få arbetsträning på relevanta platser som ger verklig rehabilitering eller åtminstone ökar möjligheterna till egen försörjning, med eller utan lönestöd eller permanent sjukersättning.
  • A-kassan måste höjas så det blir värt att vara med i den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>